Cornelius Faxe.
Född 1847-06-02 i Malmö Sankt Petri (M). Död 1924-04-24 i Malmö Sankt Petri (M). Grosshandlare |
||||
Levnadsbeskrivning
Cornelius F. idkade skolstudier i Malmö och handelsstudier i Köpenhamn samt inträdde vid unga år jämte brodern Lorens F. (F. 5) i fadern Adolph F: s (se släktart. ovan, s. 395 f.) affär i Malmö. Bröderna upptogos som delägare 1876 under firma Ad. Faxe & Söner, och två år senare avled fadern. Bröderna drevo nu tillsammans dels en diverseaffär vid Larochegatan, dels och framför allt en vin- och spirituosaaffär i korsvirkeshuset (Faxeska huset', se släktart. ovan, s. 395) milt emot vid samma gata. Diverseaffären överlämnades 1909 till ett mångårigt biträde, Elof Ekström, och bedrives fortfarande under dennes namn (E. Ekströms Eftertr.). För vinhandeln inrättades stora moderna lagerlokaler vid sidan av det gamla köpmanshuset från 1500-talets slut. Vinaffären var en av de största och mest ansedda i staden med kunder över hela landet handelsböckerna innehöllo omkr. 12,000 konti för kunder utanför Malmö. Vinhandeln fortsattes intill tiden för den nya lagstiftningen på området. Enligt köpekontrakt av 9 juli 1918 uppgick sålunda den Faxeska vin- och spirituosaaffären fr.o.m. 1 aug. s. å. i a.-b. Vin- och spritcentralen (Isberg, Handbok, s. 387).En cheferna närstående person har lämnat livliga minnesbilder av de båda bröderna F. Mellan dem, heter det, »rådde det innerligaste samförstånd». Vid större transaktioner brukade vederbörande säga: »Jag skall tala vid min bror», och alla avtal träffades i full enighet dem emellan. »Genom den fullständiga harmoni, som rådde mellan dem båda, blev det aldrig svårt att tjäna två herrar.» Ingen icke väl lagrad eller mindervärdig vara fick någonsin utgå till kunderna. När folk ville sko sig på herrarna F: s bekostnad och Lorens F. klagade, sade Cornelius: »Betala, sen tänker vi inte mer på saken», och antecknaren fortsätter: »De hade båda en underbar förmåga att förlåta och glömma lidna oförrätter. Absolut förtroende lämnades alla underordnade. Sveks detta, fick vederbörande en allvarlig förmaning men också råd och hjälp. De, som så önskade, fingo kvarstanna, de som sågo sin enda räddning i att komma i helt annan omgivning, bereddes tillfälle härtill. Mer än en biljett till Amerika och startkapital utgick ur herrarnas kassa ... Personalen hade rätt att insätta sina besparade medel i firman mot 6 % ränta», och denna beräknades utan avseende på om uttag gjorts under året. »Alla personalens skatter betalades av firman, så att lönen utgick helt ograverad. Om man misslyckats med något, eller något gick på sned i affären, hade man bara att gå in till cheferna och redogöra för saken, som ordnades utan en förebråelse eller ett misslynt ord. Ingen av alla dem, som varit i deras tjänst, kan erinra sig ett ovänligt ord.» Vid julen fick personalen både pengar och böcker. »Den enda gång under året, då man hörde herr Cornelius F. sjunga, var när han lackade sina julklappar ... På herrarnas födelsedagar och vid större familjehögtidligheter fick personalen penninggåvor ...». På årsdagen av deras mors födelse utbetalade herrarna F. alltid ett större penningbelopp, som fördelades på moderns kvar-levande vänner. »Lördagen var tiggarnas speciella dag, en hel rad å 1 kr. per styck.» Den s.k. Kraft-Andersson lånade varje år av herrarna F. belopp för att börja sin rörelse, när kraft-säsongen var inne. Om Cornelius F: s anspråkslöshet vittnar ett yttrande efter avlagt besök i Handelsklassens understödsstiftelse, då han sade: »Tänk, att alla gamla, som jag talade med, visste vem jag var.» När vildänder och andra fåglar härjade sädesstackarna vid Ribersborg, som Cornelius F. övertagit efter fadern (jfr ovan s. 396), och någon beklagade deras framfart, sade C. F.: »Vad gör det? Det är väl trevligt se dem komma och äta.» Antecknaren slutar: »Den respekt, den vördnad och den varma tillgivenhet, som Ad. Faxe & Söners personal ägnade sina herrar, hade sin grund i deras egen nobla, gedigna personlighet. De voro för oss riddersmän utan vank.»Grosshandlare Cornelius F. kom, liksom Lorens, tidigt med i det kommunala livet i Malmö och var stadsfullmäktig 18801916. Bröderna erhöllo höga röstetal vid valen under flera perioder, Cornelius därvid alltid högre tal än Lorens. Bröderna röstade ej slentrianmässigt och icke alltid lika (Isbergs saml.). Då Cornelius vid 70-årsåldern avböjde återval, var han stadsfullmäktiges ålderspresident till tjänstgöringsåren. Även i hamndirektionen invaldes han tidigt och var dess ordförande 191116. Under denna tid byggdes och invigdes med stora högtidligheter och i närvaro av konungen Malmö stora torrdocka och lades planerna till industri- och frihamnarna.C. F. satt i styrelsen för många större affärsindustriföretag i Malmö, ibland som ordförande, t.ex. i Kockums mekaniska verkstads a.-b. Han förde även presidiet i styrelsen för Malmö sparbank, liksom han var styrelseledamot i Skandinaviska kreditaktiebolaget. För de från Malmö utgående enskilda järnvägslinjerna utförde C. F. ett grundläggande arbete, ofta förenat med personliga ekonomiska risker. Sålunda medverkade han vid tillkomsten av MalmöBillesholms järnväg, som blev en betydelsefull länk i den stora västkustbanan. Han var med vid grundandet av Malmökontinenten-banan, som räddade åt Malmö genomfarten till TrelleborgSassnitz, och av MalmöTomelilla järnväg, liksom han medverkade vid grundandet av ångbåtsförbindelserna till Köpenhamn, Stralsund och Sassnitz. När Malmö förskönings- och planteringsförening bildades 1881, var F. en av stiftarna, och den understöddes av honom på många sätt. Den har bidragit till att göra Malmö till de stora, vackra och välskötta parkernas stad; på detta område fortsatte sonen Gunnar F. (se F. 6) framgångsrikt faderns verk.Cornelius F. utsågs 1897 till riksdagsman i andra kammaren och fick uppdraget förnyat under tre valperioder, så att han satt kvar till 1905. Han bevistade därunder även två urtima riksdagar. Efter ordförandeskap i tillfälligt utskott blev han suppleant i bevillningsutskottet. Av K. M: t utsågs han därjämte 1902 till ledamot av det s. å. inrättade järnvägsrådet. I riksdagen framträdde han ej i de politiska striderna men förvärvade aktning och förtroende. Han ville själv närmast räknas som vilde. F. ansågs tillhöra den krets, som kallades Friesenska diskussionsklubben (Carlsson, s. 245 f.), men hörde närmast till högerelementen. I rösträttsfrågan sympatiserade F. med S. J. Boethius' förslag 1899 (ibid., s. 305). Ehuru F. i pressen räknades till det 1900 bildade liberala samlingspartiet, inträdde han ej däri (ibid., s. 319). För F: s fortsatta hållning under rösträttsstriden redogör S. Carlsson.Bröderna Cornelius och Lorens F. (jfr även art. om denne, F. 5) hörde under många år till de mest framträdande gestalterna i Malmö. De voro värdiga bärare av sin framstående släkts traditioner. Förnamnen kunde påminna om Cosimo och Lorenzo i den florentinska köpmansaristokratien. De betraktades också allmänt som en heder för det gamla köpmansståndet i hemstaden, voro högt aktade och varmt avhållna. Cornelius F. var en mycket högrest man, huvudet högre än mängden. Hans framträdande präglades av öppenhet och en godmodig välvilja mot alla människor, och han hade förståelse för ungdom och dess intressen. Hans stora, framgångsrika verksamhet som affärs- och industriman betingades av lugn, klokhet och försiktighet. På sin lantegendom Ribersborg (som nu tillhör F: s dotter fru Elisabeth Weibull) vid Sundet, liksom i sitt hem i Gamla staden utövade han stor gästfrihetOmyndighetsförklarad av Malmö R.R 18/6 1923Malmö Sankt Petri AIIa:68 (1917-1923) Bild 2160 / sid 200
Grosshandlare
Född 1847-06-02 i Malmö Sankt Petri (M).
Död 1924-04-24 i Malmö Sankt Petri (M).
Grosshandlare
Född 1847-06-02 i Malmö Sankt Petri (M).
Död 1924-04-24 i Malmö Sankt Petri (M).
Relationer och barn
|
Gift
1877-06-01
i Malmö Sankt Petri (M).
Gerda Natalia Petersson.
|
Gunnar Faxe.
Efter avlagd studentexamen avsåg Gunnar F. att liksom far och farfar ägna sig åt vinhandeln och gjorde fördenskull studier utrikes samt konditionerade hos stora vinfirmor i Bremen, London, Paris, Bordeaux och Dijon. På mellantider gjorde han sin värnplikt i form av reservofficersutbildning. Hemkommen hösten 1905 tog han anställning i familjefirman Ad. Faxe & Söner, där han kvarstannade till 1908. De kommande restriktionerna kastade emellertid sin skugga framför sig, samtidigt som F: s personliga håg alltsedan uppväxtåren stod till maskiner och tekniska problem.En tillfällighet kom nu F. att helt omlägga sin bana. En annons kungjorde, att man uppfunnit en metod att magasinera acetylengas på stålbehållare. Annonsören var svenska a.-b. Gasaccumulator, där den sedan världsberömde uppfinnaren Gustaf Dalén arbetade. F. inledde underhandlingar om samarbete och kunde 4 april 1906 skriva ett första avtal, varvid han förband sig att bygga en s.k. gasstation för tillverkning av dissousgas enligt Agas metoder. Aga överlät härvid sina patent mot licens på F. för södra Sverige. Den nya firman, G. C. Faxe i Malmö, inregistrerades 5 maj s. å. i handelsregistret. Gasen från den nya fabriken var endast avsedd för belysningsändamål, närmast i sådana fall, då elektricitet från de fasta kraftcentralerna ej kunde komma i fråga såsom t.ex. vid järnvägsvagnar, fyrar, lantgårdar etc. Installationerna voro dyrbara, och det gick i början trögt att få kunder. Emellertid kom en nyhet med den franska uppfinningen av den autogena svetsningen eller gassvetsning. Den första svetsapparaten kom till Malmö 1908. F. inkallade en framstående tysk expert, ingenjör Kautny, som 1913 gav en kurs i svetsning och skärning i Malmö. Första världskriget satte fart på svetsningen, emedan krigsindustrien krävde ett snabbt och behändigt arbetande hjälpmedel. Svetsapparaterna förbättrades hastigt, och firma G. C. Faxe blev känd som leverantör av svetsapparater. Dessförinnan hade F. emellertid även försökt sig på annat arbete. Sålunda upptog han samarbete med den franska firman Société A: me l'Air Liquide i Paris i och för uppförande av en syrgasfabrik i Malmö. Då F: s finansiella resurser 1911 icke voro stora, bekostade den franska firman fabriksinstallationen och ägde fabriken med maskiner och gas-behållare, medan F: s firma drev den och betalade arrende efter vissa, av omsättningen avhängiga grunder. Redan under första världskriget började efterfrågan på syrgas bli stor, men förbrukningen skulle, i takt med utvecklingen på det svetstekniska området, komma att stiga avsevärt. Syrgasen började samtidigt få en alltmera vidsträckt användning för medicinskt bruk.Vida vådligare blev för F. ett annat företag, en värme- och sanitetsteknisk byrå. Värmeteknikern A. Sjöberg och sanitetsteknikern B. Schram etablerade nämligen 1908 samarbete med F. och dennes firma med eget kontor vid Södergatan i Malmö. Större arbeten utfördes, t.ex. Ängelholms och Tranås' vattenverk, ävensom arbete i Malmö, Lund och Stockholm. På Tranåsaffären led firman dock en katastrofal förlust. En försenad rörleverans gjorde, att arbetet ej kunde utföras på sommaren utan först på hösten, då kärren stodo vattenfyllda. Tranås' köping utkrävde böterna för förseningen, och efter stor förlust nödgades F. helt avveckla denna verksamhet, med förlust även på inneliggande lager.Som en räddning kom senare just affärerna med svetsapparater. Efterfrågan växte under världskriget särskilt från rysk sida, och firman startade en apparatfabrik för tillverkning av svets-armatur i större serier, och avsättningen steg. Högkonjunkturen varade till ryska revolutionen 1917, då firman sålde denna fabriksfastighet med maskiner och inventarier.Under tiden hade Aga vuxit sig stort och starkt. Efter under- handlingar bildades a.-b. Aga-Faxius för huvudsakligen tillverkning av dissousgas och svetsapparater. Bolaget med Aga och F. som intressenter startade nyåret 1918, och F. var dess chef till sin död.År 1922 kom F. i förbindelse med ett av danskar i Stockholm startat företag, a.-b. Nordiska Ackumulatorfabriken, som i blygsam omfattning framställde bilbatterier av importerade delar, och F. förvärvade aktiestocken. F. hade under en följd av år levererat gas till bl.a. automobilernas strålkastare, och det föll sig naturligt för honom att följa med i utvecklingen och bli den förste, som upptog tillverkning av helt svenskbyggda blyackumulatorer, när bilarna började få elektrisk utrustning. Emellertid hade det säkert gått trögt i början, om ej radions införande gjort efterfrågan på batterier mycket stor, och efter fabrikens överflyttande till Malmö 1923 dominerades tillverkningen helt av sådana batterier, och detta särskilt under åren 192629. Sedan radioapparaterna börjat tillverkas för anslutning till belysningsnätet, sjönk efterfrågan på radiobatterier, men vid samma tidpunkt uppstod ett alltmer markant behov av bilbatterier, varav firman före andra världskriget även hade stor export till bl.a. Sydamerika och Medelhavsländerna. Filialer inrättades i Stockholm, Göteborg och Sundsvall. Tillika hade firman jämte syrgas- och ackumulatorfabrik med dotterföretag i Köpenhamn även en mekanisk precisionsverkstad för tillverkning av form-, press- och stansverktyg av olika slag. I firman inträdde 1942 F: s son direktör Jörgen F. (se släktart. ovan s. 396).F., som 1923 blivit fransk konsul i Malmö, hade från 1924 kontor i och blev 1925 ägare av det gamla vid Larochegatan 4 belägna korsvirkeshus (Faxeska huset), som kom i familjens ägo 1842. F. verkade även som kommunalman, dels i stadsfullmäktige, dels i drätselkammaren, på vars andra avdelning han en tid var vice ordförande, samt satt även i olika styrelser, bl.a. för Rederi-a.-b. Öresund. Som ordförande i Malmö förskönings- och planteringsförening tog F. många goda initiativ, bl.a. till Ribersborgs badstrand. Gunnar F. var en kraftig och storväxt man. Till hela sin läggning var han mångintresserad, med mängder av hobbies. Han var en ytterst praktisk man, därtill snabb i handling. Som affärsman, industriledare och kommunalman var han uppslagsrik och orädd att taga risker. Hans, trots svårigheterna, framgångsrika affärsverksamhet var av betydelse även för hans hemstad. Stor trädgårdsvän och även kunnig sådan var Gunnar F. ordförande i Skånska trädgårdsföreningen, liksom han var en intresserad medlem av KAK. Sin lediga tid tillbringade han ofta på den av honom inköpta gården Nedre Århult (Tåssjö sn, Krist.) eller i sin villa i Torekov.
Konsul
Född 1882-03-08 i Malmö Sankt Petri (M).
Död 1943-04-26 i Malmö Sankt Pauli (M).
Efter avlagd studentexamen avsåg Gunnar F. att liksom far och farfar ägna sig åt vinhandeln och gjorde fördenskull studier utrikes samt konditionerade hos stora vinfirmor i Bremen, London, Paris, Bordeaux och Dijon. På mellantider gjorde han sin värnplikt i form av reservofficersutbildning. Hemkommen hösten 1905 tog han anställning i familjefirman Ad. Faxe & Söner, där han kvarstannade till 1908. De kommande restriktionerna kastade emellertid sin skugga framför sig, samtidigt som F: s personliga håg alltsedan uppväxtåren stod till maskiner och tekniska problem.En tillfällighet kom nu F. att helt omlägga sin bana. En annons kungjorde, att man uppfunnit en metod att magasinera acetylengas på stålbehållare. Annonsören var svenska a.-b. Gasaccumulator, där den sedan världsberömde uppfinnaren Gustaf Dalén arbetade. F. inledde underhandlingar om samarbete och kunde 4 april 1906 skriva ett första avtal, varvid han förband sig att bygga en s.k. gasstation för tillverkning av dissousgas enligt Agas metoder. Aga överlät härvid sina patent mot licens på F. för södra Sverige. Den nya firman, G. C. Faxe i Malmö, inregistrerades 5 maj s. å. i handelsregistret. Gasen från den nya fabriken var endast avsedd för belysningsändamål, närmast i sådana fall, då elektricitet från de fasta kraftcentralerna ej kunde komma i fråga såsom t.ex. vid järnvägsvagnar, fyrar, lantgårdar etc. Installationerna voro dyrbara, och det gick i början trögt att få kunder. Emellertid kom en nyhet med den franska uppfinningen av den autogena svetsningen eller gassvetsning. Den första svetsapparaten kom till Malmö 1908. F. inkallade en framstående tysk expert, ingenjör Kautny, som 1913 gav en kurs i svetsning och skärning i Malmö. Första världskriget satte fart på svetsningen, emedan krigsindustrien krävde ett snabbt och behändigt arbetande hjälpmedel. Svetsapparaterna förbättrades hastigt, och firma G. C. Faxe blev känd som leverantör av svetsapparater. Dessförinnan hade F. emellertid även försökt sig på annat arbete. Sålunda upptog han samarbete med den franska firman Société A: me l'Air Liquide i Paris i och för uppförande av en syrgasfabrik i Malmö. Då F: s finansiella resurser 1911 icke voro stora, bekostade den franska firman fabriksinstallationen och ägde fabriken med maskiner och gas-behållare, medan F: s firma drev den och betalade arrende efter vissa, av omsättningen avhängiga grunder. Redan under första världskriget började efterfrågan på syrgas bli stor, men förbrukningen skulle, i takt med utvecklingen på det svetstekniska området, komma att stiga avsevärt. Syrgasen började samtidigt få en alltmera vidsträckt användning för medicinskt bruk.Vida vådligare blev för F. ett annat företag, en värme- och sanitetsteknisk byrå. Värmeteknikern A. Sjöberg och sanitetsteknikern B. Schram etablerade nämligen 1908 samarbete med F. och dennes firma med eget kontor vid Södergatan i Malmö. Större arbeten utfördes, t.ex. Ängelholms och Tranås' vattenverk, ävensom arbete i Malmö, Lund och Stockholm. På Tranåsaffären led firman dock en katastrofal förlust. En försenad rörleverans gjorde, att arbetet ej kunde utföras på sommaren utan först på hösten, då kärren stodo vattenfyllda. Tranås' köping utkrävde böterna för förseningen, och efter stor förlust nödgades F. helt avveckla denna verksamhet, med förlust även på inneliggande lager.Som en räddning kom senare just affärerna med svetsapparater. Efterfrågan växte under världskriget särskilt från rysk sida, och firman startade en apparatfabrik för tillverkning av svets-armatur i större serier, och avsättningen steg. Högkonjunkturen varade till ryska revolutionen 1917, då firman sålde denna fabriksfastighet med maskiner och inventarier.Under tiden hade Aga vuxit sig stort och starkt. Efter under- handlingar bildades a.-b. Aga-Faxius för huvudsakligen tillverkning av dissousgas och svetsapparater. Bolaget med Aga och F. som intressenter startade nyåret 1918, och F. var dess chef till sin död.År 1922 kom F. i förbindelse med ett av danskar i Stockholm startat företag, a.-b. Nordiska Ackumulatorfabriken, som i blygsam omfattning framställde bilbatterier av importerade delar, och F. förvärvade aktiestocken. F. hade under en följd av år levererat gas till bl.a. automobilernas strålkastare, och det föll sig naturligt för honom att följa med i utvecklingen och bli den förste, som upptog tillverkning av helt svenskbyggda blyackumulatorer, när bilarna började få elektrisk utrustning. Emellertid hade det säkert gått trögt i början, om ej radions införande gjort efterfrågan på batterier mycket stor, och efter fabrikens överflyttande till Malmö 1923 dominerades tillverkningen helt av sådana batterier, och detta särskilt under åren 192629. Sedan radioapparaterna börjat tillverkas för anslutning till belysningsnätet, sjönk efterfrågan på radiobatterier, men vid samma tidpunkt uppstod ett alltmer markant behov av bilbatterier, varav firman före andra världskriget även hade stor export till bl.a. Sydamerika och Medelhavsländerna. Filialer inrättades i Stockholm, Göteborg och Sundsvall. Tillika hade firman jämte syrgas- och ackumulatorfabrik med dotterföretag i Köpenhamn även en mekanisk precisionsverkstad för tillverkning av form-, press- och stansverktyg av olika slag. I firman inträdde 1942 F: s son direktör Jörgen F. (se släktart. ovan s. 396).F., som 1923 blivit fransk konsul i Malmö, hade från 1924 kontor i och blev 1925 ägare av det gamla vid Larochegatan 4 belägna korsvirkeshus (Faxeska huset), som kom i familjens ägo 1842. F. verkade även som kommunalman, dels i stadsfullmäktige, dels i drätselkammaren, på vars andra avdelning han en tid var vice ordförande, samt satt även i olika styrelser, bl.a. för Rederi-a.-b. Öresund. Som ordförande i Malmö förskönings- och planteringsförening tog F. många goda initiativ, bl.a. till Ribersborgs badstrand. Gunnar F. var en kraftig och storväxt man. Till hela sin läggning var han mångintresserad, med mängder av hobbies. Han var en ytterst praktisk man, därtill snabb i handling. Som affärsman, industriledare och kommunalman var han uppslagsrik och orädd att taga risker. Hans, trots svårigheterna, framgångsrika affärsverksamhet var av betydelse även för hans hemstad. Stor trädgårdsvän och även kunnig sådan var Gunnar F. ordförande i Skånska trädgårdsföreningen, liksom han var en intresserad medlem av KAK. Sin lediga tid tillbringade han ofta på den av honom inköpta gården Nedre Århult (Tåssjö sn, Krist.) eller i sin villa i Torekov.
Konsul
Född 1882-03-08 i Malmö Sankt Petri (M).
Död 1943-04-26 i Malmö Sankt Pauli (M).