|
Lucia N N.
Född 1599. Död 1681-03-20 i Hallingeberg (H). |
||||
Levnadsbeskrivning
Född
1599.
Begravningsnotisen: "Hustru Lucia uthi Rispetorp 82 åhr".Död i HALLINGEBERG, RISPETORP
Död 1681-03-20 i Hallingeberg (H).
Begravningsnotisen: "Hustru Lucia uthi Rispetorp 82 åhr".Död i HALLINGEBERG, RISPETORP
Död 1681-03-20 i Hallingeberg (H).
Relationer och barn
Henrik Gyllenbreider.
Född 1640 i Gamleby (H).
LÖJTNANT
Till dess han blev adlad kallade han sig Henrik "de Breider".Ryttare vid Smålands kavalleri 1661. Kvartermästare vid Östgötakavalleri 1675, Kornett 1676-08-11 och löjtnant 1677-12-29. Adladtillsammans med brodern 1678-09-18 men ej som denne introduceradpå Riddarhuset. Avsked 1696-11-13.I boken om Östgöta kavalleriregemente 1618 - 1699 av R. Stenbockkan man på sidan 306 se en uppställning redogörande för regemen-tets styrka och sammansättning vid generalmönstringen 1679-10-06vid Reslöv i Skåne. Ryttmästare för 7 komp är Erik Gyllenbreider,löjtnant där Henrik Gyllenbreider och kornett Didrik Uddesson. Densenare en man som står mer om nedan. I mars året innan hade Henrikvarit kommenderad till Jämtlandsbrigaden, där Östgöta ryttare höll3 kompanier.Ur sköldebrevet 1678: ". . . och i Nåder benägen desse bröderErich och Hindrich Breider med någon serdeles wår Nådh och weder-geldning deremot at ihugkomma och belöhna, giore det jemwähl ikrafft af detta wårt öpne bref sambt Kongl Macht och Myndighet iså måptto att wij dem och alle deres ächta bröstarfwingar så föddesom ofödde så Man som Quinkön medh Adeligit Stånd, Namn,privilegier och Skiöldemerke förbättre; Neml: en Skiölldh för-delt twert öfwer i tu feldt, det öfverste af guldh färga hwarutistår en arm af rodh klädnad och Tartarich Sabell, det understefeltet blått, medh utur en sky utstrecht arm, hvars hand fattar omen med en Pijl opspandt flitz (?) samt ett af pijlar opfylltkoger, wändandes åt högre sijdan. Ofwan på Skiölden en öppentornerhielm hwarutur opstiga twå röde Estandarer, och deremillanen sådan arm med sabell som öfwerst i Skiölden. Hielmtecket ochlöfweverket af guldh, silfwer, blå och rödh färga sammanmengdealdeles som . . . . färger står afmåhlat. . . . .".Henriks vapen kan beskådas i Hallingebergs kyrka tillsammans meden namntavla. Årtalen på densamma är tyvärr feltolkade i sambandmed restaureringen, men två saker framgår; dels att Henrik föddesi Gamleby, dels att han var "välboren".Liksom fadern, Mikael Breed, och brodern Erik hade Henrik skrift-växling med Kongl. Maj:t. År 1686 gällde det anklagelser somriktats mot honom från hans dotter Agnetas blivande make, pastorisi Hallingeberg, Samuel Rising. Vad Samuels första anklagelseinnefattade är icke känt. Första kända skrivelse är avsänd avHenrik den 2 mars 1686 och har kommit Konungen tillhanda i Kalmarden 12 mars. Av den framgår att Konungen redan året innan eftermottagande av Samuel Risings klagoskrift tillskrivit denne ochrått honom att hålla sig til lag och rätt och samtidigt uppmanatKronans Befallningsman att söka uppnå förlikning. Sedan harKongl. Maj:t 1686 två gånger tillskrivit Henrik i frågan; delsfrån Eksjö 15 jan och dels från Chatol 10 feb. Konungen har förstagången svarat att han avser att göra en juridisk undersökning avfrågan och efter Henriks svar har han åter utlovat en rättvisundersökning och remitterat ärendet till vederbörande domare.Pastor Samuel Rising var emellertid tydligen redan vid denna tidsynnerligen agressiv för det framgår att han efter Konungensförsta skrivelse hade kommit med nya, allvarligare anklagelser motHenrik.Båda parter tar dock tydligen sitt förnuft till fånga, för redanden 3 mars 1686 finns en av parterna, Kronans Befallningsman ochvittnen undertecknad skivelse om förlikning. "Det är och millanoss widh dhetta slutit och afskindat att wij återkalla och nul-litera alla the skrifter oss emillan äro passerade, och emothwarandra ingifne". Henrik är trots allt icke fullt säker påuppgörelsen med prästen utan översänder förlikningsdokumentet föratt få full förvissning att även Konungen kan godkänna densammanär saken nu varit anmäld till domstol. Det gjorde säkerligenhans Maj:t och en fullständig förlikning sker väl om inte förr sånär Henriks dotter Agneta ingår ätenskap med Samuel Rising den 11Nov 1690 - hon 21 och han 51 år gammal.Nästa skriftväxling med Hans Majestät Konungen äger rum 1687. Den11 februari skriver Henrik att han den 2 samma månad erhållitbesked om att "någon äng eller höö" skulle årligen komma Rust-hållet av Löjtnant Gyllenbreders Comp No 96 till understöd. Vilkenäng kan dock ännu icke avgöras av honom. Den 22 mars skriverHenrik igen och nu har han varit i kontakt med bönderna påHunsala. Henrik ville för Rusthållets räkning ha del av skogs-och ängsmark från Slättfall under Berghult medan bonden ifrågaville avstå mark från Förssum. Henrik önskar nu Hans Maj:sgodkännande av att så kan ske. Ett sådant erhålles också enligtett senare brev från den 8 april samma år.Från Henrik till hans "Stormäktigste Konung och AllernådigsteHerre" finns också en skrivelse av den 22 juni 1686 bevarad.Brevet är en bekräftelse på mottagen order att Konungen vid sinmönstring den 17 juli i Linköping av Östgöta kavalleri även kommeratt mönstra till regementet hörande Tjust kompani under Ryttmäs-tare Gyllenbreder. Därefter följer det för oss intressanta med-delandet att varje ryttare är tillsagd att för mönstringen medtagakost för 14 dagar förutom det "som han kan behöfva widh marchenfram och tillbakers".Ada Rydström har i "Boken om Tjust" i del VII ägnat ett helt ka-pitel åt Löjtnant Gyllenbreider och hans krigskamrater. Här skalli sammanfattning nämnas vad hon skriver om Henrik och hans upp-görelse med kornetten Didrik Uddesson Grijs, som var på samma kom-pani som Henrik. Rydströms källor till skildringen är i dettafall Tjusts domböcker.Händelsen äger rum sommaren 1680. Henrik och Didrik har ridandenorrut på väg till sina gårdar vid Hallingebergs kyrka just skiltsfrån regementskvartermästaren Truls Winberg från Greby. Halvvägstill Uddetorp råkar de båda officerarna i häftig ordväxling omDidriks skuld till Henrik för en stridshäst. Det ena ordet gerdet andra och till sist griper Didrik efter sin värja. LöjtnantHenrik har ingen värja på sig och inget kruthorn till sina pis-stoler och kallar sin kornett för hund som likväl vill dra sinvärja mot honom. Didrik får emellertid inte ut sin värja urbaljan. Han sätter istället sporrarna i hästen och riderdärifrån. Uppe vid Uddetorp får han äntligen ut sin värja, vänderom och rider i full galopp mot Henrik med värjan klar för stöt.Henrik tar sin oladdade pistol och kastar den med all kraft motsin antagonist. Därigenom träffade värjan ej som avsett i bröstetutan i veka livet. Där blev den emellertid sittande avbruten.Kornett Uddesson rider från platsen i rasande galopp och löjtnantGyllenbreider tar sig med uppbjudande av alla sina krafter hemtill Rispetorp. Där får han hjälp av klockaren och prästens drängHåkan som efter stort besvär och med hjälp av en tång så smånigomlyckas dra ut värjan. Under hela processen har Henrik befälet ochhan ger även klockaren order att skära en torv som läggs på såret.Därpå gick de båda hem och lämnade den sårade ensam. När de kommoåter nästa morgon var Henrik fortfarande lika redig. Han hadeunder natten satt upp en skriftlig redogörelse av händelseför-loppet för att hans hustru och barn skulle ha något att hålla sigtill då ju inga vittnen fanns och han icke kunde tro annat än atthan "skulle genom döden avlida".I tre veckor låg Henrik Gyllenbreider till sängs med svåra plågor.Ännu ett helt år därefter, då saken kom före på Tjusts häradsting,vintertinget 1681, var han långtifrån återställd, men levde likvälytterligare 17 år. Kornett Uddesson fick böta mer än 100 silver-mynt för sitt brott, vilket säkerligen var en avsevärd summa.Ytterligare två gånger är Henrik och Didrik inför tinget som mot-parter. Vid första tillfället, sommartinget 1683, skulle skuldenför hästen äntligen göras upp. Häradshövdingen och nämndenförmante vid detta tillfälle allvarligt parterna att träffaförlikning med varandra, vilket de också gjorde. I det andrafallet gällde det en penningpung med 98 daler silvermynt, somHenrik skulle vidarebefordra till Didrik. Pungen var försegladmen visade sig innehålla blott 78 daler. Vid tinget lyckades docklöjtnant Henrik bevisa att det var kvartermästaren vid regementet,som nu var en annan än Truls Winberg, som inte fyllt pungen medrätt summa. Så löjtnant Gyllenbreider frikändes och kvarter-mästaren fick betala. Detta förevar vid vinter och sommartinget1685."Välborne löjtnanten Henrik Gyllenbreder" är dopvittne iVästervik den 25 okt 1687 när häradshövdingen Carl Knutssons sonCarl döpes. Farmodern till barnet "Borgmästare Knut Månssonshustru fru Margareta Brunsvik" - som känt också brodern Erikssvärmor - är likaledes dopvittne liksom bland andra rådman Johande Rees.Död i HALLINGEBERG, RISPETORP
Död 1698-10-26 i Hallingeberg (H).
Född 1640 i Gamleby (H).
LÖJTNANT
Till dess han blev adlad kallade han sig Henrik "de Breider".Ryttare vid Smålands kavalleri 1661. Kvartermästare vid Östgötakavalleri 1675, Kornett 1676-08-11 och löjtnant 1677-12-29. Adladtillsammans med brodern 1678-09-18 men ej som denne introduceradpå Riddarhuset. Avsked 1696-11-13.I boken om Östgöta kavalleriregemente 1618 - 1699 av R. Stenbockkan man på sidan 306 se en uppställning redogörande för regemen-tets styrka och sammansättning vid generalmönstringen 1679-10-06vid Reslöv i Skåne. Ryttmästare för 7 komp är Erik Gyllenbreider,löjtnant där Henrik Gyllenbreider och kornett Didrik Uddesson. Densenare en man som står mer om nedan. I mars året innan hade Henrikvarit kommenderad till Jämtlandsbrigaden, där Östgöta ryttare höll3 kompanier.Ur sköldebrevet 1678: ". . . och i Nåder benägen desse bröderErich och Hindrich Breider med någon serdeles wår Nådh och weder-geldning deremot at ihugkomma och belöhna, giore det jemwähl ikrafft af detta wårt öpne bref sambt Kongl Macht och Myndighet iså måptto att wij dem och alle deres ächta bröstarfwingar så föddesom ofödde så Man som Quinkön medh Adeligit Stånd, Namn,privilegier och Skiöldemerke förbättre; Neml: en Skiölldh för-delt twert öfwer i tu feldt, det öfverste af guldh färga hwarutistår en arm af rodh klädnad och Tartarich Sabell, det understefeltet blått, medh utur en sky utstrecht arm, hvars hand fattar omen med en Pijl opspandt flitz (?) samt ett af pijlar opfylltkoger, wändandes åt högre sijdan. Ofwan på Skiölden en öppentornerhielm hwarutur opstiga twå röde Estandarer, och deremillanen sådan arm med sabell som öfwerst i Skiölden. Hielmtecket ochlöfweverket af guldh, silfwer, blå och rödh färga sammanmengdealdeles som . . . . färger står afmåhlat. . . . .".Henriks vapen kan beskådas i Hallingebergs kyrka tillsammans meden namntavla. Årtalen på densamma är tyvärr feltolkade i sambandmed restaureringen, men två saker framgår; dels att Henrik föddesi Gamleby, dels att han var "välboren".Liksom fadern, Mikael Breed, och brodern Erik hade Henrik skrift-växling med Kongl. Maj:t. År 1686 gällde det anklagelser somriktats mot honom från hans dotter Agnetas blivande make, pastorisi Hallingeberg, Samuel Rising. Vad Samuels första anklagelseinnefattade är icke känt. Första kända skrivelse är avsänd avHenrik den 2 mars 1686 och har kommit Konungen tillhanda i Kalmarden 12 mars. Av den framgår att Konungen redan året innan eftermottagande av Samuel Risings klagoskrift tillskrivit denne ochrått honom att hålla sig til lag och rätt och samtidigt uppmanatKronans Befallningsman att söka uppnå förlikning. Sedan harKongl. Maj:t 1686 två gånger tillskrivit Henrik i frågan; delsfrån Eksjö 15 jan och dels från Chatol 10 feb. Konungen har förstagången svarat att han avser att göra en juridisk undersökning avfrågan och efter Henriks svar har han åter utlovat en rättvisundersökning och remitterat ärendet till vederbörande domare.Pastor Samuel Rising var emellertid tydligen redan vid denna tidsynnerligen agressiv för det framgår att han efter Konungensförsta skrivelse hade kommit med nya, allvarligare anklagelser motHenrik.Båda parter tar dock tydligen sitt förnuft till fånga, för redanden 3 mars 1686 finns en av parterna, Kronans Befallningsman ochvittnen undertecknad skivelse om förlikning. "Det är och millanoss widh dhetta slutit och afskindat att wij återkalla och nul-litera alla the skrifter oss emillan äro passerade, och emothwarandra ingifne". Henrik är trots allt icke fullt säker påuppgörelsen med prästen utan översänder förlikningsdokumentet föratt få full förvissning att även Konungen kan godkänna densammanär saken nu varit anmäld till domstol. Det gjorde säkerligenhans Maj:t och en fullständig förlikning sker väl om inte förr sånär Henriks dotter Agneta ingår ätenskap med Samuel Rising den 11Nov 1690 - hon 21 och han 51 år gammal.Nästa skriftväxling med Hans Majestät Konungen äger rum 1687. Den11 februari skriver Henrik att han den 2 samma månad erhållitbesked om att "någon äng eller höö" skulle årligen komma Rust-hållet av Löjtnant Gyllenbreders Comp No 96 till understöd. Vilkenäng kan dock ännu icke avgöras av honom. Den 22 mars skriverHenrik igen och nu har han varit i kontakt med bönderna påHunsala. Henrik ville för Rusthållets räkning ha del av skogs-och ängsmark från Slättfall under Berghult medan bonden ifrågaville avstå mark från Förssum. Henrik önskar nu Hans Maj:sgodkännande av att så kan ske. Ett sådant erhålles också enligtett senare brev från den 8 april samma år.Från Henrik till hans "Stormäktigste Konung och AllernådigsteHerre" finns också en skrivelse av den 22 juni 1686 bevarad.Brevet är en bekräftelse på mottagen order att Konungen vid sinmönstring den 17 juli i Linköping av Östgöta kavalleri även kommeratt mönstra till regementet hörande Tjust kompani under Ryttmäs-tare Gyllenbreder. Därefter följer det för oss intressanta med-delandet att varje ryttare är tillsagd att för mönstringen medtagakost för 14 dagar förutom det "som han kan behöfva widh marchenfram och tillbakers".Ada Rydström har i "Boken om Tjust" i del VII ägnat ett helt ka-pitel åt Löjtnant Gyllenbreider och hans krigskamrater. Här skalli sammanfattning nämnas vad hon skriver om Henrik och hans upp-görelse med kornetten Didrik Uddesson Grijs, som var på samma kom-pani som Henrik. Rydströms källor till skildringen är i dettafall Tjusts domböcker.Händelsen äger rum sommaren 1680. Henrik och Didrik har ridandenorrut på väg till sina gårdar vid Hallingebergs kyrka just skiltsfrån regementskvartermästaren Truls Winberg från Greby. Halvvägstill Uddetorp råkar de båda officerarna i häftig ordväxling omDidriks skuld till Henrik för en stridshäst. Det ena ordet gerdet andra och till sist griper Didrik efter sin värja. LöjtnantHenrik har ingen värja på sig och inget kruthorn till sina pis-stoler och kallar sin kornett för hund som likväl vill dra sinvärja mot honom. Didrik får emellertid inte ut sin värja urbaljan. Han sätter istället sporrarna i hästen och riderdärifrån. Uppe vid Uddetorp får han äntligen ut sin värja, vänderom och rider i full galopp mot Henrik med värjan klar för stöt.Henrik tar sin oladdade pistol och kastar den med all kraft motsin antagonist. Därigenom träffade värjan ej som avsett i bröstetutan i veka livet. Där blev den emellertid sittande avbruten.Kornett Uddesson rider från platsen i rasande galopp och löjtnantGyllenbreider tar sig med uppbjudande av alla sina krafter hemtill Rispetorp. Där får han hjälp av klockaren och prästens drängHåkan som efter stort besvär och med hjälp av en tång så smånigomlyckas dra ut värjan. Under hela processen har Henrik befälet ochhan ger även klockaren order att skära en torv som läggs på såret.Därpå gick de båda hem och lämnade den sårade ensam. När de kommoåter nästa morgon var Henrik fortfarande lika redig. Han hadeunder natten satt upp en skriftlig redogörelse av händelseför-loppet för att hans hustru och barn skulle ha något att hålla sigtill då ju inga vittnen fanns och han icke kunde tro annat än atthan "skulle genom döden avlida".I tre veckor låg Henrik Gyllenbreider till sängs med svåra plågor.Ännu ett helt år därefter, då saken kom före på Tjusts häradsting,vintertinget 1681, var han långtifrån återställd, men levde likvälytterligare 17 år. Kornett Uddesson fick böta mer än 100 silver-mynt för sitt brott, vilket säkerligen var en avsevärd summa.Ytterligare två gånger är Henrik och Didrik inför tinget som mot-parter. Vid första tillfället, sommartinget 1683, skulle skuldenför hästen äntligen göras upp. Häradshövdingen och nämndenförmante vid detta tillfälle allvarligt parterna att träffaförlikning med varandra, vilket de också gjorde. I det andrafallet gällde det en penningpung med 98 daler silvermynt, somHenrik skulle vidarebefordra till Didrik. Pungen var försegladmen visade sig innehålla blott 78 daler. Vid tinget lyckades docklöjtnant Henrik bevisa att det var kvartermästaren vid regementet,som nu var en annan än Truls Winberg, som inte fyllt pungen medrätt summa. Så löjtnant Gyllenbreider frikändes och kvarter-mästaren fick betala. Detta förevar vid vinter och sommartinget1685."Välborne löjtnanten Henrik Gyllenbreder" är dopvittne iVästervik den 25 okt 1687 när häradshövdingen Carl Knutssons sonCarl döpes. Farmodern till barnet "Borgmästare Knut Månssonshustru fru Margareta Brunsvik" - som känt också brodern Erikssvärmor - är likaledes dopvittne liksom bland andra rådman Johande Rees.Död i HALLINGEBERG, RISPETORP
Död 1698-10-26 i Hallingeberg (H).