Johan Olof Nilson

Född 1855-01-29 i Sanda, Sturkö (K).
BANKDIREKTÖR
Död 1938-12-23 i Linköpings domkyrkoförsamling (E).
Jonn O. föddes på Sturkö, där fadern då tjänstgjorde. År 1856 fick fadern förflyttning till Ronneby och familjen bosatte sigi kustvaktarstugan Dragsnäs 6, vilken uppförts 1826. Stugan fanns kvar 1989 och användes då som sommarstuga av Nanna Holmbergfrån Mörrum, vars farfar inköpt den av Tullverket 1872.
Efter slutad skolgång vid Ronneby Elementarläroverk fick Jonn O. plats hos handelsfirman Gust. Humble i Ronneby. När fadern fårförflyttning till Thorshamn och flyttar från Dragsnäs 7 okt 1870 flyttar samtidigt "Bokhållaren Johan Olof Nilsson" till Karlskrona. Han får därefter plats hos A.W.Ekelund i Karlshamn.
I Linköping fanns vid denna tid vid Stora Torget en klädeshandel som hette A.M.Johanssons Manufakturaffär. År 1874 behövde manen ny försteman till butiken. En resande från en grossistfirma rekommenderade dem en yngling i branschen. Det var Jonn O., somsökte och erhöll den lediga platsen. Den 25 september 1874 tillträdde han arbetet i Linköping.
Redan den 1 april 1876 slutade Jonn O. emellertid sin anställning och startade tillsammans med sin bror Ludvig en manufakturfirmaNilson & Co. Denna firma upphörde 1880, då Jonn O. i eget namn öppnade manufaktur och klädeshandel i hörnbutiken mittemotS:t Larskyrkan. Det var något av dessa första år som han fick kännedom om ett större tyglager, som var till salu efter enkonkurs. Ännu okänd i Linköping och utan borgensmän fick han med lagret som pant och på sitt ärliga utseende låna pengar i bank förinköp av lagret. Att försäljningen gick bra vet vi idag. Efter denna start föjde Jonn O:s framgångar slag i slag.
År 1887 grundade han sin första industri, Jonn O. Nilsons skjortfabrik vid Ågatan 4. Den följdes av korsettfabriken Idun. Idunsöde är okänt. Skjortfabriken ombildades 1909 till Linköpings Linnefabriks AB och Fredrik Béen blev verkställande direktör.Fabriken flyttade 1917 från Ågatan till nyuppförda lokaler på Platensgatan 26. År 1926 sålde Jonn O. aktiemajoriteten tillBéen och Tage Jeppson. Då sysselsattes över 200 personer, mest kvinnor.
Jonn O. Nilson blev år 1890 invald i Linköpings stadsfullmäktige som han sedan tillhörde i 32 år. Under denna tid var han ocksåmedlem i det då för tiden betydelsefulla beredningsutskottet, i drätselkammaren och byggnadsnämnden m fl nämnder. Han inköpte1892 fastigheten S:t Kors kvarter nr 1 och 2, den s k Dederingska gården, och uppförde där ett affärskompex mot Stora Torget ochStorgatan. Han var vid bygget sin egen entrepenör och arbetsledare. När det stod färdigt 1894 var Jonn O. ännu inte 40 årgammal. Byggnaden var ritad av Fritz Ullrich och E Hallqvist, vilka några år senare även blev arkitekter för Folkets Hus vidBarnhusgatan i Stockholm.
En av dem som ivrigast pläderade för en järnväg från Linköping till Karlskrona var Jonn O. Nilson. De många intressenterna kundeemellertid inte enas, utan målsättningen begränsades till en bansträckning från Linköping till Vimmerby. Vid konstituerandesammanträde den 29 november 1898 bildades så Östra Centralbanans Jernvägsaktiebolag. Andelar tecknades både av enskilda personer,företag och kommuner, varjämte statslån beviljades. I december samma år utsågs Jonn O. till banans verkställande direktör, enpost som han innehade i 27 år. Jonn O. åkte själv ensam i vagnen utefter hela bansträckningen och upphandlade erforderlig mark avjordägarna. Som kuriositet kan nämnas att han vid dessa resor var beväpnad med pistol. Invigningen av banan skedde den 8 juni 1902.År 1907 diskuterade styrelsen elektrifiering av banan något som dock visade sig orealistiskt med hänsyn till trafikvolymens storlek. Samtrafik tåg/båt över Kindasjöarna ordnades emellertid från 1912 och några år framåt. När Jonn O. lämnade VD-skapet 1925 varbolaget efter många svåra nedgångsperioder i balans, men 12 år senare tvingade depressionen och SJ:s konkurrens bolagsstämman attbesluta om överlåtelse av hela banan till SJ.
Störst betydelse för Linköping hade Jonn O. Nilsons skapande av Linköpings Elektriska Kraft och Belysnings AB. Redan 1898 hadehan köpt Nykvarns vattenfall i Motala ström i Vreta Klosters socken. Sedan han 1902 av staden erhållit koncession på leveransen av elström 25 år framåt konstituerades bolaget den 18 oktober 1902. Jonn O. ägde själv mer än 80 % av aktierna. Första elleveransen skedde den 18 september 1903 från ett ångkraftverk, som uppförts vid Vasatorget. 1904 kom kraftstationen vid Nykvarn idrift. Senare inköptes en krafstation i Tannefors och anskaffades ett dieseldrivet aggregat. Odensfors kraftstation anslöts 1916och Svartåfors 1920. Antalet abonnenter ökade samtidigt och när Svartån 1919 hade sin lägsta nivå på 20 år och kraftstationernaendast kunde producera en fjärdedel av det normala stormade kunderna mot Elverket och dess chef. Till råga på allt havereradeett av dieselaggregaten och bygget av ett påbörjat ångkraftverk försenades p g av konflikt. Allt detta framtvingade så småningomen försäljning till staden. Efter många bud och motbud enades parterna 1921, åtta år innan koncessionstiden gick ut. Det hadevarit mycket arbete och planerande och även många motgångar, men tack vare Jonn O:s insatser blev Linköping en av de förstastäderna som elektrifierades. Antagligen stod även den allra första elupplysta julgranen i landet på Linköpings stortorg.Vattenkraften i omnejden var dessutom praktiskt taget utbyggd när staden övertog Elverket. Det dröjde ända till 1950, nära30 år, innan Elverket byggde en ny kraftstation vid Tanneforsfallen.
Vid dessa vattenfall i Tannefors fanns sedan länge många kvarnar. Ett bageri startades här 1904. När detta gick i konkurs två årsenare inköptes det av Jonn O. Nilson. Under namnet Spisbrödsfabriken Nordstjernan tillverkade och sålde man stora kvantiteterknäckebröd, under kriget bl a till försvaret. År 1920 ersattes de vedeldade ugnarna med elektriskt uppvärmda och namnet ändradestill Nordstjernans Elektriska Knäckebrödsfabrik. Femton år senare lyckades man som första fabrik i världen att i dessa elugnar fåjäsningen att fungera samtidigt som brödet sakta matades fram på transportband.
I Hjulsbro hade vid början av seklet några järnhandlare startat ett tråddrageri med spikfabrik. Efter goda år under kriget gickdetta företag 1921 i konkurs dels p g av höga skatter, som skulle betalas efter de goda vinsterna under krigsåren, källskattenvar ännu inte uppfunnen dels p g av fallande priser på färdigvaran och även p g av en mer än fyra månader lång strejk 1919.Företaget inköptes 1923 på exekutiv auktion av Jonn O. Nilson, som reorganiserade detsamma, upprättade ett mindre elkraftverki strömmen och döpte om bolaget till Hjulsbro Tråddrageri & Nätfabrik AB. Företaget drivs än idag (1987), nu som dotterföre-tag till Halmstads Järnverks AB och med tillverkning av tråd och linor för förspänd betong.
Jonn O. Nilson hade 1929 hunnit bli 74 år gammal. Men nu planerade han att bygga en kraftstation vid Hackeforsfallen sedan handär inköpt mark. Han sökte länge efter en industri med stort behov av elkraft. Tillverkning av tryck-kokningskärl var bl a påförslag, men Hackefors Porslin AB grundades istället. Kraftstationsbygget blev fördröjt och de första åren enbart dekorerademan importerat porslin i fabriken. Egen tillverkning av porslin påbörjades 1934 samtidigt som man installerade världens förstaelektriska ugn för bränning och glasering av porslin. Kraftstationen i Hackefors blev färdig 1935 och den producerade elkraften räckte även till Jonn O:s övriga industrier och till de runt fabrikerna i Hackefors och Hjulsbro uppväxande bostadsom-rådena. Även Hackefors Porslin AB finns än idag (1987) och området runt omkring, som före 1930 var åker och äng, är idagvilla och industriområde.
Det går inte att här ge en utförlig redogörelse för vad Jonn O. Nilson utförde i och för Linköping under tiden från 1874till sin död den 23 december 1938. Utom vad som sagts ovan förtjänar det dock nämnasatt han var en av stiftarna till Roxens ångbåtsaktiebolag 1894, att han var initiativtagare till den nya teaterbyggnaden, sominvigdes den 18 december 1903. Sedermera blev han ordförande i styrelsen och verkställande direktör för Linköpings teater;att han påverkade Sydsvenska Kredit AB - sedermera Skånska Banken till att öppna filial i Linköping 1904. Jonn O.blev sedan bankens direktör och var drivande kraft vid uppförande av bankhuset vud Stora Torget,att han var byggnadskommitténs ordförande och verkställande ledamot vid uppförandet av Frimurarehotellet 1912samt att han tog aktiv del eller satsade kapital i mängder av andra företag som t ex Linköpings Gjuteri, Sockerfabriken, MellerstaÖstergötlands Järnvägsaktiebolag och ASJ. Han var tillika ordförande i styrelserna för Ösgöta Stadshypoteksförening ochÖstgöta Bostadskreditförening liksom i Linköpings Handelsförening, Ljungstedtska skolan och Linköpings stads Lärlings och Yrkesskolor.
Den ekonomiska framgång som Jonn O. Nilson rönte, och den uppskattning som tog sig uttryck i alla uppdrag och hedersbetygelservar dock bara en sida. Medaljens frånsida var alla avundsmän och de äldre linköpingsbor som betraktade honom som den uppkomlinghan ju faktiskt var. Hans dubbla roller som framgångsrik företagare och en av de ledande i stadens styrelse ställde också tillförtret. Kunde man lita på att hans förslag i drätselkammare och stadsfullmäktige var enbart till stadens fördel? Tänkte hankanske mer på egen vinning? Kritiken mot elverket och svårigheterna som Jonn O. hade vid dess försäljning till staden hade avförståeliga skäl bl a sådana tankegångar till grund.
Genom åren vann dock Jonn O. respekt hos de allra flesta. Ty han var ärlig och rejäl både i vänskap och affärer. Till sättet varhan livlig och verksam, men hetsade inte. I sitt företagande var han noggrann och beräknande utan att bli spekulativ. Så t exsatsade han inte en krona i Ivar Kreugers företag. Vid ett besök i Jönköping hade han sett de investeringar denne företagit ochgjorde bedömningen att de inte var långsiktigt tänkta. Trots sina goda inkomster levde han mycket sparsamt, hans förmögenhet 1930motsvarade i dagens penningsvärde mer än 90 millioner. Han arbetade veckans alla dagar med sina många uppdrag och bolag utan att någonsin"koppla av", som vi gör idag. Julen t ex tyckte han om för då blev han inte avbruten av besök eller telefon. Vid ett tillfällehade familjen planerat att vara på semester i Tranås ett par veckor - men Jonn O. åkte hem till sina affärer redan efter tvådagar. Med tiden blev han en mycket känd profil i Linköping. Fortfarande finns de som minns hur han tog sin dagliga tur i vagn,med kusk i livré och efter två svarta nordtyska hästar.I "Linköpingsgubbar" från 1918, där D Valentin skrivit texten och Sigurd Jungstedt gjort teckningarna finns följande vers om Jonn O:
Och han kom med rent syndigt moderna projekt,
och var man att föra dem ut,
och han släppte lös en elektrisk fläkt
över gammaldagsstaden till slut.
Sen dess har det gått mången rastlös dag
vid de verk, där han va't direktör,
men än bär hans nobelt skarpskurna drag
en prägel av spansk grand-seigneur.