Min mamma Jenny Hilma Teresia Nikolausson är född i Skärstad By, Södra Vi den 4 november 1878.

Nedanstående text är hämtad från Vimmerby-tidningen från den 15 november 2002 och skriven av Maj Djurstedt.

Till dags datum (2020) har följande ändrats: Karl-Axel Nicklasson gick bort 28 november 2014. Numera ägs gården av sonen Thomas och dottern Elisabeth.

Min mamma Jenny och Karl-Axels pappa var syskon. Han hette Karl Johan Algot Nikolausson.

Skärstads by ligger ett par kilometer norr om Södra Vi. Vi vet, att här varit befolkat i tusentals år. Alla hittade fornminnen och resultatet av utgrävningar ger oss påtagliga bevis om att här levat människor för länge sedan.~~-I1en vi kan ju inte med säkerhet peka på hur de bott eller hur de levat, förrän vi kommer in på 1300-1500 talen. Den Heliga Birgitta har ju ägt gårdar i bland annat Fågelhem och längre söderut (Hagelsrum i Målilla) och detta var på 1300-tillet. Jag förmodar, att det på sina håll levdes ett "högre ståndsliv", samtidigt som det fanns fattigt folk, som fick försörja sig så gott de kunde på att arbeta eller ta till tiggarstaven. Kommer vi in på 1500-talet så kan vi genast mer påtagligt se samband mellan Gustav Vasas förordningar och Skärstads by norr om Södra Vi. Gamla Skärstads by på gamla kartor kan man se, att byn tidigare låg längre bort mot sjön Krön, på den så kallade "blåbärskullen". Fortfarande finns där lämningar efter bebyggelse. Men när Gustaf Vasa på 1520-talet påbjöd att väg skulle byggas mellan Linköping-Kalmar, och sträckningen av vägen gick vid sidan om byn, så kom förmodligen byns gårdar att flyttas till nuvarande läge. Vem byggde vägarna förr? Jo, det fick bönderna göra, som ägde marken. Vilken tid det måste ha tagit, innan hela sträckningen från Linköping till Kalmar var färdig för att ta emot resande i vagnar och diligenser. Men nu kom postkörningen igång. Tidigare måste man ta sig fram på hästryggen med post och meddelanden, när det inte fanns ordentliga vägar. Det är intressant att veta, att till Skärstads by hörde även Bofall, Hyddan, Mjösjöhult och Skräddarefall. Skogen var gemensam, den var på den tiden inte av så stort värde. Ur skogen tog man timmer till "vedbrand" och för att bygga hus och ladugårdar, och korna fick gå på bete i skogen. Vid storskiftet år 1770 delades skogen mellan gårdarna, och den delades lika mellan bönderna, oavsett storlek på gården. Sedan kom laga skiftet på 1840-talet, men det lyckades de tre lantmätarna Cornelius skjuta upp genom att göra vissa ägarbyten. Först 1972 blev detta genomfört, drygt 120 år senare.

Byordning

Noggrant beskrivet är den ordning som skulle följas, när det gällde byns angelägenheter. Jag har fått ta del aven sådan byordning från 1811, som säger att "en af den eller de, som i byen äger jord, skall hvar sitt år wara Byålderman eller Byfogde och hvilken -alla böra lyda och hans befallningar efterkomma wid böter af Fyra /4/ sk Banco för hvarje gång olydnad eller uragtlåtenhet i hvad han befaller, och dessutom ersätta all den kostnad och skada som igenom dess ohörsamhet tillskyndas, men om någon för hinder och Laga förfall, icke kan wara Byålderman, åligger det honom at med någon af bymännen öfverenskomma, at en sådan syssla i dess ställe sig åtaga". Ordningsstadgan avsåg plogning och skottning av snö vintertid på vägarna som tillhörde byn, att se till så att inga obehöriga uppehöll sig i byn eller på ägorna, att ingen skada orsakades av kreaturen, att inte förorsaka sina grannar ofrid och skada, att inte med otidighet bemöta Byåldersman och hans biträde samt fanns regler för fisket och överskreds dessa ordningar, fick vederbörande böta ett visst antal skilling Banco, som lades till bykassan. En annan sak. Det var viktigt att äga mark i byn, annars fick man inte sitta i Bystämman.

Namnet Skärstad

Det finns inget medeltida belägg för byns namn, men namntypen hör till tiden före vikingatågen, således äldre än 800-talet e.Kr. Förleden Skär eller Skärv har betydelsen sten. Skärstad omnämnes första gången i Riksarkivets dokumentation år 1533, och vad bönderna heter då, får vi också veta där: Ödmundh i Skerstadhe, Nils Morthensson i Skerstada (1536), Swen i Skerstada (1536), Lasse i Skerstade, Jöns i Skerstadha. Ett mycket intressant ägonamn i Skärstad är Järnbläsen. Det säger att järn har "blåsts" där i forna tider, troligen under medeltiden. Rockebäcken har som förled ett fornsvenskt ord "rodhke", som säger att bäcken har järnhaltigt, rött vatten, Om den forntida järnframställningen var baserad på sjö-och myrmalm eller på rödjord är ovisst.

Gästgiveriet

Att gästgiveriet fanns i  Skärstad år 1655 är helt klarlagt, kanske ännu tidigare. Det var en viktig plats, där resande kunde få husrum och mat och byte av hästar. Före 1655 hette gården Södergården, men namnet ändrades till Gästgivargården därefter. Nuvarande huset byggdes år 1874, och den tidigare byggningen låg alldeles i närheten av nuvarande men revs och man byggde nytt. Idag bebos gården av Roland Skärsvi med hustru Hjördis. Rolands farfars far-
far var gästgivare på gården. Han hette Nicolaus Andersson

En gästgivare skulle vara läs- och skrivkunnig för att kunna föra bok över verk I april månads dagbok från 1855 har jag fått ta del aven hel del uppgifter. Från Skärstad åtog man sig att skjutsamheten sa till Vimmerby, Skillingarum, Hylta, Ödestorp och Fröåsa. Resande som inte var kända skulle visa pass, utfärdade av prästerskapeten legitimationshandling man måste ha med sig. Ordning och reda skulle det vara. En fanjunkare Rosenblad reste från Vimmerby till Linköping den 10 april 1855 och 21 april reste inspektor Stålhandske från Calmar till Eskilstuna, enligt införda uppgifter. Det var många människor, som på sin genomresa bodde på gästgivargården i Skärstad. Dessa besökare. hade många nyheter att förmedla, och gästgivarefrun och hennes pigor visste precis hur det nya modet såg ut i " Storstäderna" Linköping, Jönköping och Göteborg. Det berättade gästerna om. Södra Vi första poststation fanns på gästgivargården i Skärstad på 1870-talet. Föreståndare för denna var Karl WaIdo, som senare blev lanthandlare i Brännebro

Krogen

Mitt i byn låg ''krogen'' och hur länge den legat där vet man inte riktigt. Huset finns kvar men är flyttat något mot Södra Vi och längre in från vägen. Används nu som redskapsbod. Men en gång i tiden "levdes det rullan" på krogen, det kan man utläsa av gamla domböcker. Den sista krögaren var Lovisa Klasson, född 1860 och död 1950. Hon kallades också "Lovisa Kröning", eftersom hon hushållade åt en man med det namnet. Hon var mormors mor till syskonen Sonja Karlsson och Göte Gustafsson. Det berättas, att hon serverade tre sorters öl. "Herren-bier", "Frauen-bier" samt "Lushunne-bier". Det :l sistnämnda var säkert i en låg prisklass och vem till det serverades, står skrivet i stjärnorna. När järnvägen gjorde sitt intåg i bygden 1902, slog Lovisa igen sin krog. Då reste ju folket med tåget och kom inte på, landsvägen förbi hennes verksamhet.

Postgården

Denna gård benämndes Mellangården, och den blev postgård på 1640-talet. Där bor nu Karl-Axel Nicklasson. Postens verksamhet fanns i Postgården fram till 1850, då den övergick till Gästgivare gården, som hade särskilda posthästar. Den förste postbonden hette Sven Senesson. Han var dessutom kronolänsman och ägde även Gästgivaregården. Han var också den förste kände gästgivaren år 1655. Han hade två söner, Sven Svensson-Håhl, som var postbonde en tid och till och med fick medalj för säker postföring, samt Måns Svensson, som blev. gästgivare i Skärstad under lång tid. Sven Svensson-Håhl blev kronobefallningsman på Ålhults Gods, gift med prästdottern Sara Höök. "Ehuru ofrälse bebodde han Kåreda" är omnämnt i befintlig dokumentation. Han kom att äga Åhl, som övertogs av sonen Hans, Bäckhult, Bofall och hela Skärstad by, dessa ägor till föll barnbarnen.

Fornminnen

Karl Axel Nicklasson har under-åren hittat åtskilligt på sina marker. När han hackat potatis eller bearbetat jorden, så har många olika saker, spetsar av flintyxor samt mynt hittats. Han har också i sin ägo Skärstads bykista och byklubban. Sist den användes var förmodligen-1946,

 enligt en "arbetsorder" som var påsatt och undertecknad av dåvarande byarrian.

Familjen Cornelius
Tre lantmätare i samma familj - de utgjorde på sin tid en bestämmande del av byns folk. De lyckades ju uppskjuta skiftet på 1940-talet och likaså såg man till att byggandet av järnvägen till Hultsfred blev fördröjt i flera år. Järnvägen skulle ta för mycket mark av deras ägor i anspråk. Släkten Cornelius är troligen inflyttad från Tyskland i böljan av 1700-talet. Lantmätare Johan Henrik Cornelius flyttade till Skärstad från Torletorp i Södra Vi 1838. Han hade fyra söner och tre döttrar. Johan Fredrik var också lantmätare och bodde- i Skärstad, Carl Alfred var biskop i Linköping, Gustaf Oscar var lantmätare och bodde i Skärstad, Hampus August var bruksägare i Garpenberg, dottern Hindrietta bodde i Skärstad, hon var ogift, dottern Agnes var också ogift och bodde i Skärstad samt dottern Sara gift
Kallen och bosatt i Vimmerby. Flera av släkten Cornelius är begravda på Södra Vi kyrkogård. När man nu fått ta del av lite historia kring Skärstads by, kommer man säkerligen i fortsättningen att titta på gårdarna lite bättre och minnas alla människor som arbetat och strävat här i många århundraden. Kanske man för sin inre syn kan se Lovisa gå och servera sitt bästa öl och samtidigt röka sin pipa.